Lausanne 1 juli 2003

Hej igen!

Trodde ni att ni var säkra nu!? En dryg månad har flutit förbi utan ett ord från mig men "Jag gör som australiensarna - jag kommer tillbaka!". Eftersom så lång tid har förflutit så har förstås massor av intressanta saker hänt som jag längtar att delge er alla, och jag anar att ni längtar efter att läsa om dem.. ;-)! Det var så länge sedan jag skrev och eftersom vår stora dator (där vi har alla intressanta program, spel, dokument m.m.) har träffats av blixten, och inte längre finns bland oss andra levande :-( , kan jag inte kontrollera exakt vad jag skrev i mitt senaste brev. Risken för upprepningar är alltså överhängande men jag lever på hoppet att ni glömt vad som stod där!

Nu är det redan juli men om vi tar oss tillbaka till slutet av maj så fick vi våra första besökare till Lausanne. Det var Lotta och hennes son Arvid som kom hit och tillbringade en vecka med oss. Väldigt roligt och lärorikt! Det var roligt att ha dem här och göra utflykter till Evian, se på krigsuppbådet i stan inför det då kommande toppmötet, shoppa m.m. Det var också väldigt bra att ta sig runt med en barnvagn i stan och lära sig att vårt hem är en dödsfälla för barn och totalt måste göras om inom ett års tid. Endast en vecka efter att de rest tillbaka till Sverige följde jag och Erik efter. Vi lämnade ett Lausanne som precis började få upp temperaturerna kring 30 grader och reste till något svalare breddgrader (Haparanda).

(Om ni undrar hur det kommer sig att jag skriver just idag beror detta på att idag fungerar min hjärna igen efter veckor av total utslagning. Igår gick vi och lade oss i 27 grader som vanligt, det hade varit 32 grader under dagen, också precis som vanligt. Åskvädret som de lovat hade inte dykt upp utan solen hade strålat hela dagen. Imorse vaknade vi och och hörde regnet smattra utanför och steg upp till underbara 16,5 grad!!! :-)) Man skulle kunna tro att jag är ironisk men icke! Om man inte kan bo på en strand och ha luftkonditionering när man vill blir tropisk värme för mycket efter ett slag. Dessutom är inte Genèvesjön så väldigt stor och när man är vid stranden finns det alltid tusentals människor som också är där. Nåja, nu är det svalt i alla fall och de har lovat varmare igen först till helgen.)

Tillbaka till Haparanda. Eriks mamma fyllde 70 med dunder och brak och intensiva dagar av handlande, matlagning, ätande och släktträffande följde. Vi bytte sovplats nästan varje natt och jag tror att stackars Erik under sin vecka i Sverige sov i samma säng endast två nätter. I Uppsala träffade vi min släkt och massor av vänner vilket också var roligt men kort. Det kändes överhuvudtaget skönt att vara i Sverige, både på grund av att man fick träffa alla man saknat men också för att man verkligen insåg att man nu faktiskt bor i Lausanne. Det blev på något sätt klarare när man kuskade runt att den egna sängen fanns i Schweiz. En annan uppenbarelse som framför allt drabbade mig var att jag verkligen är gravid! Bristen på kännbara krämpor och viktuppgång samt avsaknaden av speglar hade på något mystiskt vis invaggat mig i tron att min graviditet knappt märktes (både för mig och för andra) något som jag snabbt insåg var helt uppåt väggarna! Vart jag än gick fanns speglar som bevisade för mig att det inte gick att missa att jag väntade barn. Jag undrar vad det är med speglar som gör allt så verkligt...? Nu har denna känsla lite avtagit, antagligen på grund av att jag nu lever i en spegellös värld igen. Har fortfarande inga krämpor men har nog gått upp lite även om det inte känns. Har varit lite svullen om händer och fötter men då temperaturen här har varit runt 30 i en månad så känns det inte direkt som om svullnaden har med graviditeten att göra.

Trippen till Sverige var som jag skrev ovan mycket trevlig även om vädret kunde ha varit lite bättre. Resan hem bjöd dock på lite negativ spänning. När man är gravid får man inte flyga hur som helst och jag hade redan innan vi åkte från Lausanne kollat upp med flygbolaget vad som gällde under vår resa. Allt var ok enligt dem och jag skulle kunna flyga fram och tillbaka utan problem. Så jag flög från Bromma till Bryssel och satt där i 6 timmar och väntade på planet till Genève och sista biten hem. Jag checkar in, går genom gaten hälsar på flygvärdinnan i planet och hittar min plats. Då först kommer det en flygvärdinna till min plats och undrar hur långt gången jag är i min graviditet. Informationen jag fått från dem tidigare visar sig vara helt felaktig och jag har egentligen ingen rätt att flyga från Bryssel. En flygvärdinna beklagar sig över att det är tredje gången hon stött på detta problem, när jag menar på att de är inkompetenta på informationsavdelningen och jag inte borde lida av det, men att regler är regler. Att ingen stoppat mig på tidigare flyg och inte ens i gaten på detta samt att jag var på väg till mitt hem i Lausanne gjorde nog att jag till slut fick flyga med. Efter att planet hållits kvar i 10 minuter och de konfererat med högre ort fick jag skriva på ett papper som sade att om något hände barnet under resan var jag ensam ansvarig, skrev jag inte under blev jag kvar i Bryssel och fick själv ta mig till Lausanne på annat sätt. Fast jag hade flygit fem gånger de senaste två veckorna utan problem skulle det inte ha förvånat mig om jag fått värkar eller något annat hänt under denna sista resa så spänd och nervös som jag blev. Kom hem till slut och Erik mötte upp med blommor, levande ljus och god middag.

Vädret i Lausanne har under juni månad varit extremt varmt som ni kanske misstänkte av vad jag skrev tidigare. Även om inte värmerekordet någonsin i Schweiz (på 39 grader 1952) slagits så har diverse andra rekord smält bort och aldrig under mätningarnas historia (ca 160 år tillbaka) har juni varit så här varm. Kvällarna nere vid stranden har liknat enorma sista aprilfiranden i Uppsala med tusentals människor ute som grillar, badar, festar m.m. Då brandmyndigheterna i Schweiz inte verkar vara så aktiva är stora bål nere på sanden en vanlig syn. Inte många mygg kommer heller fram vid kvällens intåg men däremot en slags flygande insekter, stora som skalbaggar, som gillar att leka kamikazebombare mot oss människor. Otäckt! Midsommar firade vi nere vid sjön med ett gäng från svenska kyrkan. Där fanns sill (som vi inte åt), snaps (som jag inte drack), grillat kött, olika sallader och jordgubbstårta som vi glatt glufsade i oss. Sedan satt vi i den varma natten och tittade på sjön, stjärnorna, ljusen i Evian och barnen som facinerades av vårt lilla strandbål. Det var den första av säkerligen många fler kommande barnmidsomrar och det var jättetrevligt.

Vi har nu även börjat gå på en föräldrakurs som sjukhuset anordnar. Jag tycker att den är bra men stackars Erik blir ditsläpad en gång i veckan och får i nästan två timmar sitta och lyssna på totalt obegriplig franska i en varm lokal. Jag har märkt att han väljer de obekväma stolarna....kan det vara för att inte somna? En kollega till honom sade att han minsann nästan somnade på dessa kurser trots att han förstod vad som sades. Men lite aktion är det i alla fall, man får träna på andning och vissa avslappnande och hjälpande rörelser som kan användas vid förlossningen och då kan killarna vara med (det är ju inte endast Erik som "måste" gå dit). Dessutom kommer det att vara rundvandring på sjukhuset och annat som inte bara är prat. Erik tycker också att han lär sig mer och mer ord på franska när han får höra det talas oftare, även om han fortfarande inte kan förstå sammanhangen i meningarna. Men vem vet, om några veckor kan han kanske hänga med utan problem i en konversation om förlossning, värkar, slemproppar och annat trevligt! ;-)

Det blev ganska mycket barn i detta brev, vilket kanske är naturligt. Jag hoppas dock på lite trevliga utflykter under juli som kan lätta upp barnkoncentrationen i nästa brev. Ha det bra under sommaren i Sverige, hoppas att den blir varm om än något svalare än vad vi har haft.

Hälsningar från Cilla (och Erik)!